In the armpit of Africa

Vi var och såg på Iron Man 3 på bio idag. Michael följde med också, han gillar Iron Man :) Han gillade också barnen i biografen som var glada: "When children is happy, I am happy". Michael är en bra människa på det viset..

 

Jag insåg i bilen tillbaka att en anledning till att jag trivs bra här trots att Ghaneserna är väldigt "chatty" och vill prata med en och jag är väldigt "Aaah! Jag känner inte dig! :(" är att Ghaneserna har inte särskillt mycket artighets-mojs going on.

Storbritanien är tillexempel jättejobbigt för där är folk också betydligt mer "chatty" än hemma. Men de är också så förbannat artiga att jag blir jätteorolig att jag förolämpar dem när jag inte vet exakt hur jag ska bete mig.

Här oroar jag mig inte för det. Visst, det är lite jobbigt när folk vill prata med mig. Men de är mindre läskiga att prata med. Det är bara att va glad så blir de glada, spelar ingen roll vad man säger eller om man inte förstår dem. Det är svårt att förolämpa dem. Och det är samtidigt inte alls så att man inte känner sig välkommen eller så för att de saknar de artighetsfraser man är van vid.