Bokföringsbomb
Ojojoj
från ingenstans kom den och Måndag-Tisdag-Onsdag är en stor spagettihög i min hjärna.
Naktdelen med att bo på kontoret och kunna göra jobbet lite när som helst på dagen för det finns inget "gå hem".. är att vissa dagar så är det mycket jobb. Och då bara äts fritiden upp. För man kan inte bara "sluta för dagen" för man kommer ändå vara här.
Så då kan det gå nästan tre dagar utan att man haft någon fritid ordentligt. Och även om ens jobbsituation är allmänt chill och avslappnad och man kan sitta med chefen och mobba Hafen på svenska så att han inte förstår, men man säger HAFEN lite extra högt och sen skrattar man, eller tävla med Andreas om vem som kan se ledsnast ut. Vesper är dommare. Även om det på ett sätt är nice att nästan ha jobbet som fritid, för att man får sitta och Gimpa och hänga med allmänt nice människor. Så blir det jävligt tärande när ens arbetsuppgifter plötsligt består av 120% akut bokföring. För när den är akut så blir det liksom inte okej att inte göra något mer jobb idag efter middagen eftersom man ska vara uppe till halv 5, och det är u jobb i sig.
Nej då sitter man uppe till halv 7 och bara bokför och bokför och bokför. Tills man stupar. Och det gör man, fast att man har cola.
Nä. Inte det jag gillar mest med att vara här.
Sen är det läskigt när presidentens bror kommer förbi och vill ha kopior på papper och Liisa säger "tar du hand om det" och man får sitta och dra kopior på ett häfte som är liite för tjockt och liite för osmidigt ihophäftat medans presidentens bror sitter på verandan och väntar på att DU ska bli klar. Och du är så trött att du tror att du ska falla ihop över printern vilken sekund som helst.
Och sen måste du gå ut och ge papprena till presidentens bror och du har ingen aning om hur man bör uppföra sig när man överlämnar papper till presidentens bror. Läskigt. Men adrenalinkicken man behöver för att fortsätta med bokföringen ett litet tag till
men nu är vi i alla fall så klara vi kommer att bli med skiten!
Vi kanske hittar något litet som behöver fixas. Men liksom enstaka prylar. En i taget. Ingen monster-lista som man inte ser någon ände på.
"Ser du ljuset i tunneln?" undrade Liisa när Ulrik ringde henne igår när vi satt mitt i natten.
"jag ser ljus hela tiden, men så går man lite längre och så är det bara en jävla fackla!"
Mot slutet idag var jag så trött att jag inte ens orkade skratta åt hur eländigt det var (i förhållande till hur hysteriskt mycket vi skrattade klockan halv 4 på natten över att "konsultarvode" var felstavat till "konslutarvode" i den officiella listan med konton xD). Andreas var nästan rädd att be mig göra mer grejer.
Han kom uppsmygande och såg jätteskyldig ut och la fram ett papper och hade en väldig "hata mig inte"-aproach x)
från ingenstans kom den och Måndag-Tisdag-Onsdag är en stor spagettihög i min hjärna.
Naktdelen med att bo på kontoret och kunna göra jobbet lite när som helst på dagen för det finns inget "gå hem".. är att vissa dagar så är det mycket jobb. Och då bara äts fritiden upp. För man kan inte bara "sluta för dagen" för man kommer ändå vara här.
Så då kan det gå nästan tre dagar utan att man haft någon fritid ordentligt. Och även om ens jobbsituation är allmänt chill och avslappnad och man kan sitta med chefen och mobba Hafen på svenska så att han inte förstår, men man säger HAFEN lite extra högt och sen skrattar man, eller tävla med Andreas om vem som kan se ledsnast ut. Vesper är dommare. Även om det på ett sätt är nice att nästan ha jobbet som fritid, för att man får sitta och Gimpa och hänga med allmänt nice människor. Så blir det jävligt tärande när ens arbetsuppgifter plötsligt består av 120% akut bokföring. För när den är akut så blir det liksom inte okej att inte göra något mer jobb idag efter middagen eftersom man ska vara uppe till halv 5, och det är u jobb i sig.
Nej då sitter man uppe till halv 7 och bara bokför och bokför och bokför. Tills man stupar. Och det gör man, fast att man har cola.
Nä. Inte det jag gillar mest med att vara här.
Sen är det läskigt när presidentens bror kommer förbi och vill ha kopior på papper och Liisa säger "tar du hand om det" och man får sitta och dra kopior på ett häfte som är liite för tjockt och liite för osmidigt ihophäftat medans presidentens bror sitter på verandan och väntar på att DU ska bli klar. Och du är så trött att du tror att du ska falla ihop över printern vilken sekund som helst.
Och sen måste du gå ut och ge papprena till presidentens bror och du har ingen aning om hur man bör uppföra sig när man överlämnar papper till presidentens bror. Läskigt. Men adrenalinkicken man behöver för att fortsätta med bokföringen ett litet tag till
men nu är vi i alla fall så klara vi kommer att bli med skiten!
Vi kanske hittar något litet som behöver fixas. Men liksom enstaka prylar. En i taget. Ingen monster-lista som man inte ser någon ände på.
"Ser du ljuset i tunneln?" undrade Liisa när Ulrik ringde henne igår när vi satt mitt i natten.
"jag ser ljus hela tiden, men så går man lite längre och så är det bara en jävla fackla!"
Mot slutet idag var jag så trött att jag inte ens orkade skratta åt hur eländigt det var (i förhållande till hur hysteriskt mycket vi skrattade klockan halv 4 på natten över att "konsultarvode" var felstavat till "konslutarvode" i den officiella listan med konton xD). Andreas var nästan rädd att be mig göra mer grejer.
Han kom uppsmygande och såg jätteskyldig ut och la fram ett papper och hade en väldig "hata mig inte"-aproach x)
Kommentarer
Trackback
