mwingine mwishoni mwa wiki



Sen är det ju inte så att de pratar swahili här direkt.. men det såg så fint ut :)






Idag har jag suttit och häftat ihop kvitton med A4-papper. Sånt är ju väldigt spännande på alla sätt och vis.

I fredags-kväll åkte vi iväg allihopa utom Liisa, för hon hade viktigheter för sig, på kvällen efter maten. Jag hade suttit med hemsidan hela dagen i min egen lilla värld så jag hade ingen koll på vad som var planen. Det enda jag visste var att någon på Quiz-kvällen hade sagt någonting om ett musik-event på fredagen som de skulle till, och att Hafen också var välkommen.
Så han ska inte dit? tänkte jag. Det var fel. Han tog med alla oss dit också.

Det där med att dra iväg hela gänget utom Liisa är lite halv problematiskt, för det är bara hon som kör. Och även om någon annan hade gjort det så hade hon bilen. 6 pers är för många för 1 taxi så då måste man få tag i 2 stycken. Och (det här har varit ett problem tidigare) det är bara Hafen som vet vart vi ska så vi måste åka iväg sammtidigt så att den andra taxin kan följa efter. Men taxichaförer har inte alltid lust att vänta och sådär så det tog ett tag innan vi fick tag i två bilar.
Först svängde vi förbi nere vid noble house (en 10 min promenad från huset, det finns ett gäng butiker längs gatan och en liten bar) för att köpa med något att att dricka, för spelingen var tydligen på en privat fest. Väl där nere kände den ena taxichafören att han inte var riktigt nöjd med det överenskomna priset vi sagt bort till där festen skulle vara, han nöjde sig istället med 2 GHC för att ha kört ner till noble house och for sin kos.
Så vi fick börja ragga efter en annan taxi (inte lika stort problem att få tag på där nere tydligen..)..
På "trottoaren" (" " för att det inte är mycket att hänga i julgranen i trottarväg.. men ja, det var längs vägen iaf..) stod det ett gäng bord och det satt folk och typ åt och drack och det var musik och grejer. Jag letade efter en bardisk tillhörande möblemanget, men jag såg ingen. Doldis..
Iaf så stod jag och sådär smådansade för mig själv till musiken, då kommer det upp en kille och börjar dansa med mig. Väldigt oprovocerat kände jag som svensk.. och typ alla som satt vid borden och såg på började stojja och klappa och ha sig.

Sen fick vi tag på en taxi och så åkte vi. Killen jag dansat med undrade vad jag hette och vart jag var ifrån/hur länge jag skulle stanna och sånt och sa att jag var söt och sen vinkade de allihop vid borden när vi klev in i taxin. "shiiit, vad är det här för planet?!"


Vi kände oss liite grand som partychrashers.. eller jag gjorde iaf det. Inte ens Hafen kände killen vars fest det var. Så jag var liksom "kompis-bandmedlems-kompis-arbetskompis-'sekreterare' " uuuhm :S
Men det var trevligt ändå.. det var mycket folk så ingen hade ändå någon koll på vem någon var really. Och så fick jag träffa Quiz-kvälls-laget igen. Och den här gången fanns det möjlighet att faktiskt Prata med dem också.

Mitt i någonstans försvann Mats så när vi skulle hem var vi bara 5 pers. "kan vi ju klämma in i en taxi" tyckte vi. Det tyckte inte riktigt taxichafören.. men det struntade vi i lite lagomt. När vi kom hem satt Mats och sov utanför porten. :)



Från början var det tänkt att jag Hafen och Caje skulle åka upp till bergen under lördagen och söndagen, men Hafen kände att han behövde jobba så jag och Caje förljde med Andreas och Pia till stranden under lördagen.
Där var det varmt och allmänt strand-igt. Varmast var bilresann dit dock. Hu! Det var inte behagligt på något vis alls!
På stranden blev jag lite allmänt påhoppad av folk som ville prata med mig och när jag försökte fly och gömma mig på solhanduken med bakom min kamera så blev jag helt svärmad av linslus-ungar!
Assöta små barn visserligen. Men de tröttnade aldrig på att vara på bild och tillslut blev de så många att det var omöjligt att hinna med.








Kommentarer
Postat av: John Erik

Hej Cecilia!



Trevligt att du bloggar. Det är roligt att läsa om det du upplever i Ghana.



Som du föreslog tidigare så sökte vi på nätet efter Andreas och Pia. Och dem blev vi imponerade av. Pia tillhör faktiskt våra bekanta, hon syns ofta i vår TV.



Igår kom vi hem efter en veckas semester i Italien. Om man nu kan kalla det semester när man är pensionär. Vi besökte Kalabrien som ligger längst söderut,ungefär på stövelns tå. Vi är nöjda med resan,varmt och mycket god mat. Så nu börjar bantning och tillvänjning till kallare klimat.



Många hälsningar



John Erik. Evy hälsar också.

2011-10-13 @ 21:34:25
Postat av: Cissi

Kul att det är roligt att läsa!



Ja, både Pia och Mats är ganska så välkända vad jag har förstått. Jag tittar ju inte så intensivt på vädret.



Härligt med Italien :) Tog ni några fina bilder?

Kram, Cissi. Och hälsa tillbaka till mormor :)

2011-10-14 @ 03:51:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0