In the armpit of Africa

Så igår var jag runt och shoppade upp alla mina pengar.
Altså alla... gick runt på marknaden och prutade genom att säga att jag inte hade råd att betala mer än si och så... och så plötsligt när jag plockar fram sedlarna inser jag att jag faktiskt nästan inte hade råd med mer.
Knappt till taxiresan hem :o
Woops.
Fast marknaden är nära Eastlegon. jag hade kunnat gå hem. Jag hade också kunnat ringa Michael så hade han fått komma och hämta mig. Inga problem!

Var inte bara på marknaden. Var på Melcom också. Såklart. Kan inte åka hit utan att gå på Melcom. Min favoritbutik i hela världen ♥
Jag kommer att dra med er runt på ÖoB-butiker när jag kommer hem. Fylla tomrummet liksom. Så. Jävla. Bra. Affär!


Idag har jag jobbat. Skulle göra klart drafts till en broshyr till idag. Trodde i Söndags att oj det kommer jag knappt hinna :\ Och sen var jag migränig hela måndagen och trodde verkligen att det var kört. Men sen när jag satte mig med det då jag kom hem igår så bara swoshade det fram.
jobbar i word istället för GIMP. Det blir tillräckligt snyggt fort, istället för jävligt snyggt men lååångsamt. Och vafan.. tillrckligt snyggt duger. Det är det "tillräckligt" betyder.
så idag har jag gjort klart. Liisa har vart inne och kikat då och då. All in all its güüd..
Hon ska sen lägga till texten som Ulrik har skickat och bara antagit att jag fattar något av. Det gör jag inte. Det handlar om gruvpumpar och oljefilter. Cissi goes whuuut?


Sen kom Liisa in vid 5-tiden. "Vi har gjort Maräng-swish!" :D
Så hade vi en liten begravnings-cermoni för mitt "African heart" xD
Och nu blir jag lite tårögd..
Andreas sa här om dagen att han hoppades att jag ångrar mig och kommer tillbaka :)
Och jag vill tänka det som att jag kommer tillbaka. Det är bara inte bestämt när.
Liisa däremot sa vid begravningen att "Cissi is leaving and Neeever coming back" och det känns ju asjobbigt :(

Jag vet att om tre dagar så är det sista jag vill att åka tillbaka hit. (okej inte sista kanske... men liksom.. inte såå poppis) För jag har längtat hem. Och jag längtar hem som fan!
Men det känns otroligt jobbigt att tänka att jag aldrig kommer träffa dem här mer.

Det är som när jag var konfaledare i somras. Jag satt varenda ledig sekund och gnällde till Julle per sms om hur mycket jag ville hem och hur awkward det var att ha diskussioner.

Och sen sista dagarna. När jag insåg att nu åker alla hem och jag kommer aldrig någonsin mer att träffa de här människorna, så börjadde jag gnälla över att jag snart skulle hem och aldrig mer få träffa de här människorna. För liksom hallå, fett mysiga konfaungar!
Och jag grät mer än alla kidzen tillsammans på avslutningscermoning x)
Och fortsatte gråta efter att de alla hade åkt hem. För liksom hallå, fett mysiga konfaungar!

Och ibland har jag lust att göra det igen. Men jag vill ju ha samma ungar då ju! Inte massa nya loosers :(
Och om jag gör det igen kommer kidsen att vara yngre och det är bara buond att inte va lika fina som den här gången.. fast om jag gör det igen kommer de ju såklart att vara det.


Men jag kommer sakna ghana... om lite mer än en vecka när jag har kommit hem ordentligt och fått umgås av mig med alla och återgått till att ändå bara spendera hela dagarna vid datorn i min säng. Då kommer jag sakna Liisa och Andreas och Hafen och Johan och Jenny och Chef och Michael och Ben och Den nya städerskan Liz som är jättetrevlig, och Timo.. och Vesper. Jag kommer sakna dem allihopa.
Meen jag kommer vara hemma.. så jag kommer tänka ibland på att det vore kul att åka tillbaka.. men jag kommer inte göra något av det för jag kommer komma ihåg hur kollosalt jag längtade hem första veckan mycket bättre än jag kommer ihåg hur jävla fina det är allihopa nu.

Men kanske att jag kommer tillbaka. Någon gång. Kanske redan i sommar. Kanske till hösten. Kanske om tre år när jag har pluggat meteorologi klart.
Kanske.
Kanske är ett fint ord :)